Min läkare och jag är inte överens om allt ( t.ex. statiner ), men en sak är vi helt överens om; promenader är bättre än medicin.
Jag försöker ta en promenad varje dag och det hjälper mig att hålla vikten och att hålla mig frisk. Och så är det skönt. Att andas frisk luft och vara i naturen är läkande för både kropp och själ.
Ibland tänker jag på hur det hade varit om jag följt mina impulser i 20-årsåldern och flyttat till en stad. Jag längtade till stan då. Att få bo i en mysig lägenhet med aktivitet och rörelse utanför dörren. Att kunna gå ut och vara mitt bland affärer och att få vara anonym. Känslan att vara en i mängden.
Jag upplevde detta när jag gick högskolan i Kristianstad. Det var en liten och bra stad. Jag bodde på Västra Storgatan mitt i stan och det var underbart. Det enda jobbiga var att det gick förbi klackskor på trottoaren om nätterna. Jag har ofta längtat tillbaka till hur det var.
Men nu tänker jag att det kan inte bli så igen, för jag är inte samma person nu som jag var då. Min lycka ligger inte längre i att kunna springa till bion i regnet utan att hinna bli blöt.
Men jag gick promenader redan då. Och cyklade till mina praktikjobb, om de låg i stan. Jag mådde bra. Det inser jag nu.
När jag var liten fick jag promenaderna naturligt i livet. Jag sprang med mina syskon över ängen till pappa på ålfisket i Bergkvara. Jag gick runt bland de glada gubbarna på fisket som skojade medan de lagade nät och flådde ål. Doften av tjära och färsk fisk kittlade näsborrarna medan pappa lärde oss hur man rensar en aborre. Min farbror lärde mig hur man knyter fiskenät. Sen gick jag omkring i Enebacken på stigarna bland ljung och enbarr. Vi lekte att det var vårt hus och gläntorna var olika rum. Ibland blev vi skrämda av mannen med bössan, som försvarade sin del av Enebacken. Jag förstod aldrig riktigt var gränsen gick.
Vi fick alla promenader vi behövde.
Min mamma bor kvar i Enebacken och vi går ibland promenader i den härliga, friska luften som finns där vid Kalmar sund. Och det är så vackert. Tänk om jag bott i stan. Jag ryser när jag tänker på det. Om jag bott i stan, då hade jag flyttat “hem”. Till den friska luften.
