Varje dag tar jag en motionsrunda. Eller nästan varje dag, ibland kan man ju inte gå ut. Jag har lagt in min motionsrunda som en rutin. Som att duscha, eller äta kvällsmat. Och den hjälper mig att hålla mig smal och frisk.
Jag kallar det motionsrunda, för jag alternerar mellan att springa och powerwalka. Eftersom jag äter betablockerare (för hjärtrytmen) så kan inte pulsen komma upp så högt, så jag springer småsnuttar tills pulsen kommer till max och jag inte orkar mer, sen går jag igen. Jättefort.
Ibland har jag tänkt att jag ska sluta med betablockerarna och se hur mycket jag orkar springa då, men jag är så nöjd med mina betablockerare, så jag tror jag kör vidare med spring/gå-rundorna.
I Torsås, där jag bor, finns Björseborundan, som är precis lagom lång. Det tar en timme att gå i vanlig fart och 50 minuter för mig att spring-gå. Och rundan går igenom skogen en bit och förbi både hästar och kor. Ibland ser man andra djur också, som ekorrar och olika fåglar. Till och med vildsvin.
Och man går mycket vid Torsåsån, som just nu är ganska torrlagd, men annars forsar fram så vackert.
På sista tiden har jag upptäckt nyttan och nöjet med att ha en ljudbok i öronen. Det har jag vägrat länge, för jag vill inte missa naturupplevelsen med ljud och allt. Men nu går jag där med stora lurar ovanpå min tunna löparmössa. Haha.
Jag har kommit till den åldern då man inte bryr sig så mycket om vad folk tycker. Okej, jag ser dum ut. Och? 😀
I vintras köpte jag en illrosa mössa, antagligen en barnmössa, för att få ha den ifred. Ingen annan än jag skulle antagligen gå ut med en knallrosa mössa.
Det bästa med att ha ljudbok i öronen är att man kan lära sig saker samtidigt som man går. Jag kan till exempel massor om aktier nu. För att jag är nyfiken.
Men ibland är det skönt bara att ha en härlig fantasy att drömma sig in i medan man går. Risken är att man glömmer bort att springa.
På vintern är det isigt och kallt och jag är extremt frusen av mig. Särskilt på sista tiden, när mitt underhudsfett är minimerat. Då behövs det kläder.
Jag kör flera lager, ylle, bomull och fleece och vindtätt överst. Skorna finns numera jättebra att köpa. Förra vintern räddades mina motionsrundor av ett par vinter-Nike. Jag frös inte ett dugg och sprang tryggt och säkert över snö och is. Och efter vattenpölarna var jag torr om fötterna! Underbara skor.
Men jag har slitit ut dem, så dämpningen inte är så bra längre, så nu köpte jag nya. De känns inte lika bra, och jag har inte testat dem på is än. De får duga i vinter.
På bilden är det de svarta som är gamla och de färgglada som är nya 🙂
Oftast går jag ut ensam, men ibland har jag sällskap och då blir det som roliga promenader. Det sociala är lika viktigt som motionen. För att inte tala om den friska luften.
Och du! Glöm inte reflexer.
