Vad beror den på? Och vad ska man göra åt den?
Det är livsavgörande frågor för många. Känslan att man inte orkar göra någonting, att man borde men inte pallar, att det enda man orkar är ligga i soffan.
Vad är det för livskvalitet?
Ofta har man själv svar på vad det kan bero på. Men man orkar inte göra någonting åt det. För man vet vad man ska göra för att bli mer hälsosam. Men återigen:
Man orkar inte.
Kommer det fler besserwissrar och talar om vad jag ska göra så kanske jag orkar slänga något hårt i huvudet på vederbörande. Mer än så orkar jag inte.
Och så ligger man där i soffan, som en säck potatis. Utslängd, tung. Orkar andas lite.

Om du inte orkar
Du som känner igen dig borde tänka till lite. Har du ingen sjukdom som gör dig trött, eller någon tillfällig uppenbar orsak, kanske du borde gå till doktorn.
Det finns läkare som vill hjälpa dig, även om du kan hamna hos fel. Men du behöver kolla dina värden, ta blodprover. Du kan också behöva se över din arbetssituation eller till och med hela livspusslet. Många läkare kan hjälpa dig med detta. Så länge du tar din trötthet på allvar och ber om hjälp.
Det är inte normalt att vara förlamande trött hela tiden!
Om du har hamnat i utmattningssyndrom så är det viktigt att du slutar göra det du blivit utmattad av. NU!
Din hjärna tar mer skada för varje dag som går om du inte återhämtar den nu. Det kan sluta mycket, mycket värre än enbart med trötthet och utmattning.
Återhämtning
Det är nyckelordet för de flesta som har en förlamande trötthet, om det inte handlar om någon brist eller andra uppenbara orsaker.
Återhämtning behöver inte vara vila, det kan vara att ge sig själv energi. Se roliga filmer, när man ändå ligger där i soffan. Klappa katten, krama sambon eller sina barn, ta ett bad, öppna fönstret, tänd ett stearinljus. Små, goda saker som ger energi.
Bry dig inte om alla konstiga symptom du har, de går över. Lägg tankarna och ångesten över dem på paus, tills du återhämtat dig. Sen kan du kolla om du är döende i någon sjukdom.
Lägg all ångest och stress på paus. Eller baka in dem i en osynlig bubbla som flyger iväg och löses upp i intet.

Rehabilitering
Om du har utmattningssyndrom tar det lång, lång, LÅNG tid att bli bättre. Och du blir aldrig densamma som innan. Jag har skrivit om detta i andra inlägg, här och här till exempel. Men om du inte är i utmattningsfasen utan har en chans att komma igen och bli piggare om du bara tar tag i dig själv, gör det! Jag ska berätta hur jag gjorde för att lyckas komma in i pigghet (nåja) efter konstant trötthet.
Hur trött jag var
Genom att göra en hel livsstilsförändring lyckades jag så smått att bli piggare. Det som jag skrivit om här 🙂
Soffan var det skönaste jag hade och maten var min belöning för att jag orkade leva vidare. Det var så det var för mig; en mullig, konstant sjuklig och utbränd klimakteriekärring.
Jag längtade efter att kunna välja livet framför döden, men det kändes omöjligt. Jag orkade inte. Allt var i vägen. Men jag smygpluggade från soffan hur man skulle äta och göra för att få ner kolesterol och vad man skulle göra för att hjärtat skulle må bättre och kanske man kunde slippa stroke till och med.
Blodtryckstabletterna hade jag redan i min stora, välförsedda medicinlåda. Och hälsokunskaperna hade jag också redan efter utbildningar och eget pluggande. Så när sambon ville börja gå ner i vikt som sitt nyårslöfte, tänkte jag äntligen! Och så körde vi. jag har skrivit om detta i Min viktresa , om hur jag gjorde min livsstilsförändring. Jag hade självklart kunnat göra det utan honom, men det blev så mycket lättare när vi var två. I alla fall att sätta igång, för det handlar ju om motivation.
Eftersom det här inlägget handlar om trötthet, ska jag inte dra hela historien, det gör jag på andra ställen. Men tröttheten gav med sig mer och mer, ju bättre min kropp och hjärna mådde av näringen i maten och syret som började röra sig i kroppen av motionen.
Hur jag gjorde
Jag var så sanslöst trött i början, så jag fick tvinga mig ut. Jag släpade mig upp och ut, det var motivationen som drev mig.
Hade jag inte varit motiverad hade jag aldrig orkat ta mig ut för att röra på mig. Jag visste detta och var envis med att proppa tankarna fulla med motivation: Hur snygg jag skulle bli. Vad doktorn skulle säga när mitt kolesterolvärde hade gått ner utan statiner. Vilka snygga kläder jag skulle köpa. Att jag kunde vara med på gympass utan att dö av hjärtattack och att jag skulle leva tills jag var gammal.
Fortfarande är jag jättetrött, men då vilar jag ett tag och sedan sätter jag igång med något ändå. Då brukar jag inte tänka på det. Särskilt bra är det att komma ut på promenader, då är det bara att ta sig framåt, man kan ju gärna inte lägga sig i diket och vila. Jag brukar bli pigg av den friska luften och känna mig jättehurtig.
Men jag vilar väldigt mycket fortfarande. Utmattningssyndromet ligger där som en konstant påminnelse om att inte överanstränga mig. Och jag låter mig vila, jag måste det. Det är viktigt med återhämtning. Och man fungerar så mycket bättre om man vilar ordentligt.