Hur man tänker sig sjuk
Ja, jag tänkte mig verkligen sjuk. Jag var redan i tonåren självdestruktiv, jag till och med skar in namn och bilder i armarna med kniv. Inte för att medvetet skada mig själv, utan för att det var en sorts njutning i att straffa mig själv. Det skulle göra ont. Jag ville må dåligt. Jag hatade mig och jag förtjänade det. Det var min pubertet. Och många andras.
Vad tror du om den starten på ett sunt och lyckligt liv?
Nej, precis. Jag fortsatte i samma anda. Jag var kaxigast av alla. Rebell i skolan, umgicks med folk som mina föräldrar inte gillade, rökte, hade inga framtidsplaner mer än att dö när jag var 36 år. Jag vet inte varför längre.
Men jag lämnade omedvetet en chans till framtiden att kunna bli ljus. Det kan ha varit den kärlek och det stöd jag fick av min familj, som var fantastisk. De bar mig mentalt, utan att jag just då förstod det. Det är verkligen inte familjernas fel när tonåringar hamnar snett.
Men! Jag gav mig själv en chans, en utväg. Jag började aldrig med droger. Jag drack inte alkohol. Jag var den som alltid körde, när den tiden kom, och tog hand om mina kompisar. Jag såg till att de mådde bra och att det inte hände hemska saker med dem. Det var min naturliga personlighet som kom fram. Sen började jag folkhögskolan och sen högskolan. Jag hade läshuvud och en bra uppfostran och klarade mig genom skolorna. Och jag växte till mig. Och blev gravid.
Mitt liv som ensamstående mamma blev en ny resa. Och min underbara son fanns, ljuset i mitt liv!
Hur hälsan blev
Hur mådde jag då, av att leva som om jag inte var värd ett ruttet lingon? Ja, som ett ruttet lingon så klart.
Redan som fyraåring låg jag på golvet och kved av magsmärtor och detta förvärrades av hur jag senare började se på mig själv. Jag har IBS (känslig och irriterad tarm) och den sjukdomen har hängt med i allt jag gjort och ibland gjort mitt liv till ett litet helvete.
Jag minns särskilt när jag på morgonen, innan jag skulle till förskolan och jobba, sprang fram och tillbaka till toaletten medan min lille son stod och väntade med ytterkläderna på. Ofta fick jag klä på honom igen och igen. När jag väl kom iväg fungerade det och magen lugnade sig. Stressmage deluxe.
Så var min hälsa just då. Det var ett tiotal år innan jag till slut brände ut mig.
Och det var bara magen. Läs vilken lista som helst om stressymptom och jag hade alla och lite till.
Utmattningssyndrom
Utbrändheten var ett faktum. När jag lade fram en lista till doktorn med alla mina symptom sa han:
Antingen är du dödssjuk eller är du utbränd
Citat Doktor Kjell
Man blir vad man tänker
Jag minns att jag hade dagdrömmar om att jag låg döende, utslängd någonstans, tills någon kom och räddade mig. Det var olika personer varje gång.
Jag hade verkligen dåliga tankar om mig själv, inser jag nu efteråt. Då, när det begav sig var det helt naturligt och något som jag inte ens tänkte över. Normaliserat, är ordet jag säger om det idag.
I vilket fall så var jag arg och dum mot mig själv och tyckte inte jag var värd att få vara frisk och må bra. Skrattade gjorde jag inte på flera år. Nu efteråt förstår jag hur mycket min son hjälpte mig att ha ett bra liv ändå.
Mitt i utbrändheten var det en av alla otaliga psykologer, minns inte hennes namn, som nådde fram till mig. Jag förstod att jag kanske var värd bättre ändå. Att jag skulle tänka bra saker om mig själv, vara snäll mot mig. Så det vände. Jag blev lite bättre. Men inte på långa vägar frisk. Jag grät varje dag. Och kämpade på med mitt jobb på förskolan.
Healing
Efter många år av stressjukdomar av olika slag och långa sjukskrivningar kände jag att jag ville prova healing. Tänk vad praktiskt att bara kunna ligga på en bänk och rensa bort alla sjukdomar och all ångest. Jag hade ett hopp om att en healer skulle kunna trolla bort allt det dåliga från mig. Mina dagdrömmar handlade om detta nu, att må bättre. Att det fanns en möjlighet.
Så jag började leta efter den bästa healern. Jag ville ha en som var riktigt ordentligt äkta medial. Ingen sådan där bluffmakare som bara ville tjäna pengar. Hittade en på nätet som kändes helt rätt, precis som jag ville ha. Carina Kuntsi! Jag tog mig till henne i Kristianstad med hopp i min mage. Detta visade sig vara kanske det bästa jag gjort i mitt liv!
Det första hon gjorde när jag kom in var att se på mig med medlidsam blick och säga: Hur mår du egentligen?
Sedan rensade hon bort det otäcka på mig och i mig och lade in godhet i stället, så jag kunde påbörja min friskhetsresa.
Detta var början på många år av läkning. Jag blev friskare och friskare och fattade mer och mer vad det handlade om. Att man faktiskt kan göra sig själv sjuk genom att attackera sig med destruktiva tankar.
Självklart hade jag en och annan person som jag dragit på mig, för att hjälpa till att förstöra mig, men man kan inte bara skylla på andra. Så Carina hjälpte mig att bli friskare och klokare. Till slut blev hon min bästa väninna och räddade mitt liv, men det berättar jag inte om nu.
Jag utbildade mig i Reiki Healing, lärde känna fler fantastiska personer i branschen och började utbilda andra också. Jag slutade med healingbehandlingarna och kurserna ungefär när jag lade ner Hälsans centrum, men det har visat mig (och andra) en ny nivå av livskvalitet.
Friskhet
Det finns många olika sätt att bli frisk på. Man behöver inte alltid lita på doktorn. Tänk själv. Vad känner du att du vill göra?
Det är dumt att se ner på alternativmedicin, om man inte provat själv. Det kan rädda liv. Är det smart att bojkotta och se ner på sådant som räddar liv, bara för att någon annan säger att det är kvacksalveri?
Det viktiga är att man är snäll mot sig själv, så man håller sig frisk. Alternativet är mycket dåligt. Läs detta från början, om du fortfarande inte förstår vad jag menar. Det finns en anledning till att så många tjatar om att man ska älska sig själv.
